101027 Med sikte på Teneriffa

Precis lämnar La Palma med sikte på Teneriffa och det gungar ordentligt 

Nu börjar pusselbitarna att falla på plats. Äventyret som vi får vara med om har nästan kommit att bli till en vardag här ombord. Som vi senast igår diskuterade i filosofin bör vi alla leva i nuet . Apropå äventyr har denna dag nog varit en av de bästa och mest äventyrliga hittills.

Det var idag som jag insåg  hur mycket vi får vara med om och tillsammans uppleva. Denna dag var ett utmärkt exempel på hur äventyr ser ut! Klockan 9.00 satte sig hela klassen inkl. Björn och Annika sig på en buss som skulle ta oss runt på ön. Att åka buss har vi gjort i de flesta hamnar vi besökt så därför var det ingen nytt, men vi hade inte kunnat ana vad denna buss skulle ta oss och vad guiden skulle visa oss under dagen. Vi hade inte hunnit åka mer än några minuter innan vi kom till den så kallade “Magic tunnel”. På bara några sekunder genom tunneln kom vi ut på andra sidan ön och klimatet och naturen var väldigt olik den vi precis sett. Från att ha varit i ett landskap som påmint om fuktig regnskog till att det var inte ett moln på himlen och den lövskogen vi sett hade övergått till barrskog. Bussen tog oss på slingriga vägar högt upp i bergen genom ett landskap som skulle kunna jämföras med Kanada. Vi stannade och fick tillsammans med guiden vandra på slingriga stigar med häpnadsväckande utsikt över berg och dalar. Det var här som jag fick min insikt över vad vi får göra under skoltid. Det finns olika metoder att lära sig om bergarter och nya kulturer. Antingen läser man om dem eller så får man uppleva det i verkligheten. När vår geografilärare Björn och naturkunskapslärare Hanna berättat om bergarter, moln och klimat trodde jag att jag hade förstått men först när jag fick se och uppleva det med mina egna ögon. Först då förstod jag skillnaden på teoretisk kunskap och praktisk kunskap och hur mycket mer som jag lär mig på att både se och höra.

Bussen förde oss vidare genom ett landskap med lavaströmmar, brända skogar och bananplantager till en katolsk kyrka och därefter till en gemytlig liten stad. Det sista och bästa stoppet var toppen av en vulkan! Vi begav oss utmed kanten på vulkanen. På vår vänstra sida ett stup ned i en vulkanen och på vår högra sida en otrolig utsikt över Atlanten. När vi blickade ner över branten på andra sidan kratern fick vi se ett landskap med en liten men lång slingrande stig som tillslut avslutades vid en liten lavastrand. Vi fick valmöjligheten att gå en 1.5 timmes lång promenad genom det svarta landskapet ner till lavastranden eller sätta oss på bussen som skulle till samma mål. En tapper halvklass hasade sig ner för stigen, för att på 1.5 timme få uppleva natur som påminner om en annan planet. Det är här som jag än en gång vill poängtera hur tacksam jag är att jag får se allt detta, dessutom på skoltid! Jag hade aldrig kunnat förstå, genom att läsa om hur det känns att ta på ett vulkanberg som hade ett utbrott 1971 och fortfarande väller ut värme.

En nöjd nybadad klass satte sedan sig än en gång på bussen som skulle ta oss tillbaka till Älva. Med hela mitt huvud fullt av upplevelser från dagens äventyr måste jag sätta mig och tänka över det vi får vara med om. Det kommer jag att göra en, två och 100 gånger för denna segling är en upplevelse som jag sent kommer att glömma. Det är viktigt att leva i nuet, men allt det vi fått uppleva kommer jag att leva på länge.

 Over and out från en nöjd Linnéa och LK08.