110502 - 533 sjömil kvar till Cherbourg

Position: N 45° 12´ W 012° 28´

Segel: Inga segel uppe, vi går för motor 

Fart: 7 knop    Kurs: 50°   Väder: Ingen blåst och soligt

Hej alla ni där hemma!

Hur vill ni börja morgonen en stilla dag på atlanten? Det vet jag vad jag skulle svara på, precis som jag gjorde imorse. Dagen började för mig med att jag gick upp halv sex för att jag skulle ha vakt 06.00 till 08.00. Medan de flesta ännu låg och sussade på söta örat och frukostbyssorna höll på att göra frukost till alla ombord så stod jag utkik och vad ser man då? Jo ett helt gäng med delfiner som kommer hoppandes emot Älva i soluppgången. Det var precis som taget ur en film, och jag förundrades över hur lycklig man kan bli av att bara se dessa fantastiska varelser. Att även fast det kan bli rätt enformigt efter flera veckor på atlanten så innehåller varje dag något nytt. Visst har jag sett delfiner flera gånger förut som hoppar framme i fören, men inte att de kommit till båten på detta sätt förut. Det har i alla fall jag missat.

Tyvärr blåser det inte så mycket idag och vinden har i princip försvunnit under dagen. Det är lite tråkigt att vi inte seglar och bara går för motor, men jag klagar inte. Vi går ju framåt i stadig takt mot Cherbourg med hela sju knop vilket betyder att vi är framme redan om tre till fyra dagar. Dessutom så gungar det i princip inte alls fast vi inte har några segel uppe, vilket bara det är väldigt extraordinärt här ombord på Älva så då förstår ni där hemma säkert hur lugnt det är. Detta gjorde att styrbordssidans gångbord (gång bredvid däckshuset) inte blev översköljd av vatten i gungningarna och eftersom solen dessutom var uppe och lyste med sin glädje så smittades jag helt av denna stämning. Det var riktigt skönt att efter en lång period då man ständigt gått runt i fullt seglarställ få ta av sig till endast shorts och linne och åter känna vibbarna av Karibienvärmen som i alla fall jag saknar rejält och där tror jag att nästan alla ombord håller med mig.

Det som gjorde det extra skönt var att jag precis hade redovisat mitt muntliga nationella tal i svenska så då kunde man verkligen koppla av. Ja det är inte det lättaste att framföra ett tal inom temat ”språk och kommunikation”, men av de talen jag har hört så har alla lyckats och det riktigt bra också! Tyvärr har dock inte alla redovisat sina tal utan resterande hälften som inte har hunnit redovisa idag har detta att se fram emot imorgon. Så man ska inte bli förvånad om man här ombord helt plötsligt råkar kliva mitt in på scenen när någon står och övar på sitt tal, vilket jag pinsamt nog råkade göra, men det är charmen med att leva så tätt som vi gör.

Ja nu är det inte alls lång tid kvar och det kommer helt klart att kännas riktigt tomt när man kommer hem och man inte har 29 klasskamrater runt sig som ständigt kan umgås med. Men det ska å andra sidan bli riktigt skönt att komma hem och få träffa alla nära och kära som man saknar, och ett ständigt samtalsämne på vakten är: Vad det första man ska göra när man kommer hem är. Och där har vi alla ombord våra speciella önskemål och de som står högst på listan i matväg är filmjölk, svenskt lösgodis och att kunna få öppna sitt eget kylskåp och ta precis vad man är sugen på. Och jag vet vad jag längtar efter: Glutenfria våfflor med hjortronsylt och vaniljgräddglass.

Nathalie